Det här skulle jag vilja ha nu.
Jag är inne på den sjätte veckan med min förkylning.
Har nu beställt tid hos läkaren och jag ska dit den 4e mars.
Jag hostar lite mindre om nätterna men jag har börjat få ont
i stämbanden istället.
Den ork man en gång hade har försvunnit ganska mycket.

Skulle i måndags denna vecka jobba extra, men fick avbryta det
för jag orkade inte.

Har i 2 dagar följt med min dotter på skolan och jisses vad ovant.
Det var trevligt men ljudligt, i allafall på gympalektionen idag.
De har frågat ut Jenny flera gånger om varför jag var där och hon
svarade bara att jag hälsade på.

Vissa vet om varför jag gjort detta och man märker på de andra eleverna
att de skärper till sig, förutom vissa.
Har delvis hjälpt till lite på lektionerna när lärarna haft fullt upp med andra
elever.

Igår så var det avslut på coachkursen som jag gått på i sex månader,
nu får man försöka hitta något annat att syssla med mer än jobbet.
Det känns lite konstigt.
I början av kursen så tyckte man inte om den så mycket, men ju längre
tiden har gått så har det bara blivit kul och kursledaren har pushat mig och vissa
andra till att försöka hitta något att göra innan vi hamnar i fas 3.

Fas 3 innebär när man har jobb- och utvecklingsgaranti att dagarna är på väg
att ta slut och man blir placerad på ett ställe man själv valt eller något som
arb. förmedlingen väljer ut.
Det blir en praktik i 2 år med bidrag från arb.förm. Suck!
Det blir inte mycket pengar i månaden.

Enda pluset är att får man jobb eller jobba extra där man får en lön så
går det i första hand.
Jag har ju lite idéer om vad jag ska göra och det är ganska mycket eftersom
jag vill starta något eget.

Tack vare Malin (kursledaren) så har jag verkligen kommit långt, hade inte hon pushat
mig som hon gjort så hade jag inte tagit tag i detta.
Det skulle fortfarande bara vara en dröm i mitt huvud och det skulle aldrig bli
förverkligat.

Nu får det räcka med skrivandet, har ju fått med väldigt mycket om vad som hänt
de senaste dagarna.
På återseende!