Det skulle behövas göra nu.
Vet inte hur man ska gå till väga.
Försöker inspirera och mycket annat, men inget hjälper.
Möten går man på och ska gå på, vad mer krävs?
Ingen verkar bry sig på det ställe man vill att de verkligen ska
bry sig.

Detta tar fruktansvärt på mina krafter och vad ska det inte göra
på min dotter.
Jag känner mig helt tom och man ska tydligen sätta sig själv i första hand
och strunta i de problem som är viktigare, enligt vissa.

Fick frågan igår om vad jag tjänar på att följa med.
Det är ingen som betalar mig för det utan jag anser att familjen
går först en sådan här gång, men det verkade inte han tycka. Suck!
Ska jag bara släppa allt och låta allt gå utför?
Får veta mer på fredag 13.30 hur det blir.

På återseende.